Bra att leva medvetet

Om du absolut inte håller med om nedanstående, så är det svårt för mig att övertyga dig. Lite som religion, fast i detta fall utan gudomlighet(er) och/eller icke-jordiska inslag.

TL;DR: Det är bra om det blir bättre och dåligt om det blir sämre. Det kan bli bättre om man lever medvetet genom både lyssna på andra och tänka självständigt; att ställa frågan “Varför?”, men även försöka förklara just varför.

Jag har under perioder försökt komma fram till “principer” eller “värderingar” som jag skulle kunna följa, men har inte lyckats. Jag, och alla människor jag stött på klarar inte av att leva konsekvent och följa ett logiskt sunt regelverk som är tillräckligt beskrivande för att kunna vara av nytta. Det enda jag kan komma fram till är något i stil med “Det är bra om det blir bättre, och dåligt om det blir sämre.”, där definitioner av “bra” och “dåligt” är frånvarande av en anledning.


Diskussionen med sonen i badkaret ledde fram till att jag ännu mer tror följande förklaringsmodell över mänskligt beteende som en vis person berättade för mig — att alla människor reagerar och handlar som de gör i en situation efter sin bästa förmåga för att hantera situationen.

I princip är detta en mindre värdeladdad variant av “alla handlar för sin egen vinnings skull” där man korrigerat “vinning” till “efter bästa förmåga givet den aktuella situationen”.

Vårt handlande är dock inte alltid det bästa ur ett större perspektiv, och det är här det blir svårt. Om vi nu alltid gör så gott vi kan, är det inte omöjligt att agera “bättre”? Det är här förmåga kommer in, vilket är något man kan utveckla. Här i dagarna har jag stött på följande artiklar i mitt nyhetsflöde: Därför tror skolforskare inte längre på disciplin och How to teach all students to think critically.

“Kritiskt tänkande” är något är något svårbeskrivet. Något som jag för min del mest haft en känsla för vad man menar. Det är ett begrepp som är svårt att sammanfatta med en term, en term som använder det ytterst vaga ordet “kritik”. Kritisk massa, kritiker, kritisera, kritiskt granskning. Jag tror att jag nu också förstått att kritiskt tänkande hör ihop med en värdegrund som bygger på att försöka att leva “medvetet”. Ordet “medvetet” är också lite vagt, så för att förtydliga pratar jag inte om “en medveten livsstil”, eller “miljömedvetet” utan snarare självmedtetet (och då inte heller i bemärkelsen “cogito ergo sum”).

Att ifrågasätta allt är lika lätt som att aldrig ifrågasätta något. Att enbart ifrågasätta är inte kritiskt tänkande. Att bemöta allt med “Jaha, hur vet jag att det där är sant då?” och “Varför ska jag göra/tro/säga det?” är inte svårt. Det är lika enkelt att ifrågasätta som att inte ifrågasätta, att säga “Ok!” till allt. På samma sätt är det lika enkelt att döma — “Det där är fel, det här är rätt!”, eller till och med bara “Det där är fel!” som att vara odömmande “Det finns inget rätt och fel, ingen gör varken rätt, eller fel.”.

Dessa extremer är lätta för att man inte behöver tänka självständigt. Att tänka självständigt innebär att när man ställer frågan “Varför?”, även försöker följa upp med en förklaring.

Att tänka självständigt är i sin tur viktigt om man ska ha någon chans överhuvudtaget att utveckla sina förmågor på egen hand. Och det är viktigt att kunna utveckla sina förmågor på egen hand för att andra inte alltid vet bäst. Jag säger absolut inte att man måste klara sig helt och hållet själv. Det är viktigt att lyssna på andra (och med “andra” menar jag allt som inte är “en själv”, så t.ex. andra personer, böcker, tv etc). Att lyssna på andra innebär dock inte att “följa instruktioner”. Att lyssna på andra innebär inte heller “jag hör dig, men jag skiter i vad du säger”. Att lyssna på andra innebär att bemöta det andra säger på samma sätt som man bemöter det man själv säger.

Så typ – Kritiskt tänkande är en del av att leva medvetet, och
– Att leva medvetet innebär att både lyssna och att tänka självständigt. – Att leva medvetet är viktigt för att kunna utveckla sina förmågor att hantera olika situationer – Att utveckla ens förmågor att hantera olika situationer är viktigt för att vårt agerande är beroende av dessa och – Det sätt vi agerar idag är inte nödvändigtvis det bästa sättet att hantera en situation. – För att utveckla – Att tycka mig förstå detta gör det lättare för mig att komma till freds med mänskligheten.

Även om jag skriver detta, säger jag inte att jag alltid har, eller kommer “leva medvetet”, men jag tror att leva medvetet leder till att det blir bättre, som enligt mina principer alltså är bra.

Advertisements